16 april det tar sig,
snart är det maj och jag blir 20. Hinner inte med länger. ´
Känns som om det var igår jag fick min moppe, den moppen som vi åkte land och rike med
Den moppen vi alltid skratta och sjöng på,
en underbar sommar.
Vad  hände egentligen?
Försöker hellst låta bli att tänka på det, det gör ont!

Varje gång jag ser på mitt minne i skinnet vill jag gråta, för det är det enda som finns kvar på ytan
resten sitter inborrat djupt, för djupt!

Går inte en dag utan att jag saknar och tänker, Tänker och saknar
inget skulle i värlen kunna ersätta det vi hade, Kommer vi få det igen?
Tiden går och och hoppas det leder till det bättre
Men har slutat hoppats nu..

Visst önskar jag!


Måste snart iväg till jobbet nu, ´

"Önska vi låg där i källaren och var så där rädda, "