Jag har nyktrat till nu och insett något jag inbillat mig själv dig, och min omgivning under en väldigt lång tid.

Det är inte dig jag är kär i,
Det är heller inte dig jag gärna skulle spendera mina dagar med,
Det är heller inte dig jag skulle lämna södertälje för,
Det är heller inte dig jag gått runt och saknat hela tiden.


Det enda som höll i hop oss var alkoholen ju mer vi hinka i oss ju mer "älskade" vi när morgonen grydde var det dags igen för att hålla lågan vid liv. När kropparna inte längre orkade mera skiljdes vi för att samla krafter för att sedan börja om igen,
VARFÖR egentligen? Sex och roligt sällskap har vi båda på betydligt närmare håll? En resa igenom halva sverige är det med lite eftertanke inte ens värt.
Även om jag unde årens lopp träffat vänner som verkligen betyder har du endå stått i centrum hela tiden på mina besök just pga av den där jävla alkoholen.

visst har vi varit nyktra ihop, Skrattat och haft sex men så mycket mer har det aldrig varit,  Hur jag nu kunnat tro att jag skulle bli kär av det är för mig nu helt oftattbart.
Ditt sätt att spela svår var intressant till en början men övergick snabbt till irriterande, Även om du var det bästa sex ångrar jag skarpt att vi överhuvudtaget rört vid varandra!