Så här efteråt är ja väl endå glad att jag gjorde det, men när jag väl kommer dit och dem inte fått information om lugnandet jag behvöver , Att sticka mig i munnen, hur fan skulle det gå?
Det gick till slut efter mycket tårar och hemska panik anfall. Tre sprutor extra tog jag till och med var vekligen livrädd att bedövningen inte skulle ta.

Det blev kanske lite för mycket, kunde inte ens gurgla den där lösningen precis innan snittet skulle göras hela min mun var någonannanstans,
Jag hade fortfarande panik.

Ja minns inte så mycket mera än allt ljud, slipmaskinen lugnade mig av någon konstig anledning ja liksom sakta men säkert fick tillbaka andan.
Ja överlevde.

Nu ligger jag här snart ett dygn senare, kan inte gapa, inte bita i hop, inte äta ( ja hungrar ihjäl) och inte röka. Ingen verkligen ingen ska behöva umgås med mig idag, Något sådant kan ja inte utsätta någon för.

Det här är det värsta ja varit med om, Kommer aldrig utsätta mig själv för det här igen inte ens om jag måste

Jag må nog fan vara värdels känsligaste person.