Jag är så förbannat trött på allt just nu, ingenting är som det borde och jag är mest arg och irriterad hela tiden.. Jag vill inte vara arg, kall och hård. Det hör aboslut inte till min natur måste bli av med denna känsla och det är snarast. Men hur fan går man till väga? Hur fan lär man sig att accceptera att ens pojkvänns vänner undviker honom pga av mig? det går ju liksom inte jag är så trött på att stå i vägen hela tiden, Vill inte att han ska förlora det absolut finaste han har, SIN VÄNNER!! Iofs är det verken mitt eller hans fel att dem beter sig som en hoper dagisbarn, men det är ju han som blir mest lidande och det är där mitt samvete kommer in i bilden, Jag kan inte gå runt här och försöka ha det bra, ( som vi egentligen har ) medans jag samtidigt ska se på när allt detta händer. vad fan ska jag ta mig till? hur länge ska det behöva vara så här? jag står faktiskt inte ut.. sen dem som únder en lång tid kalla sig MINA vänner, har ju tiden visat varit helt åt helvete fel, Det är från dem allt detta skit snack kommer ifrån början.. vissa saker stämer absolut men inte alls så allvarligt som dem vill få det att verka, Sen blir jag arg på mig själv som ens reagerar så här på de här, vilka fan är dem som ska få mig att må så här? helt jävla oacceptabelt. Lördagen kommer bli riktigt intressant.......