Nu har jag bölat oavbrutet i säkert en timme.: Inna kan jag knappt minnas när jag grät förutom igår.
Vet inte om det är mina hormoner eller om jag helt på riktigt har blivit känslormässigt knäckt en gång för allt, Den här hemska känslan jag haft dom här två dagarna är inte att leka med,

Speciellt inte när man har gjort allt som står i ens makt för att försöka lösa det helt utan resultat, Jag får sklla mig själv helt enkelt och det är nog det som gör ondast,. Att inte kunna skylla på någon.

Nu ska ja strax gå över till marie, Sen åker vi till morfar och äter lite kräftor ska bli super gott och jag behöver verkligen komma ut oc bort härifrån ett tag..Även om jag mest av allt skulle vilja låsa dörren stänga av mobilen och lägga mig och blöa i sängen igen.

Men den här gången har jag lovat mig själv, Att bita ihop