Det har alltid varit viktigt för mig att inte visa mig svag, att alltid framstå som stark gränsen är nu nådd och jag orkar inte längre.
Nu när det är försent har jag insett att jag inte var gjord av stål.
Men det är inte de som skrämmer mig utan det är den här maktlöseheten jag aldrig haft. Att int ekunna påverka, Rinner bägaren nu över hade jag endå inte kunnat agerat annorlunda!

Det är som att skänka sitt liv till ett krigande land, Där det inte är någonting värt....


För en tid sedan hade jag kunnat gjort annat för att detta aldrig skulle ske, Men för att inte visa mig svag då, sket jag i det vilket jag nu och mycket, mycket länge kommer att få ångra.