Även om jag inte vet säkert och har alltid vetat känns det tungt när man fått allt svart på vitt, Jag är i en djup tanke bana just nu var inte alls redo för det här så här på kvällskvisiten fy säger jag bara... Men det är bara att bita i det sura äpplet, Det var faktiskt mitt beslut ifrån början jag kan aldrig, aldrig någonsin klandra någon annan även om jag självklart önskat läget vore annorlunda stundvis...

På tal om något annat, Jag har pratat en del med min mamma dom här dagarna det känns konstigt men endå jävligt skönt att vi kommit varandra närmare, Jag verkligen känner hur viktig hon är för mig speciellt nu...
Hon frågade mig saker om jag tidigare förträngt.. Det var jobbigt men endå saker som måste komma tids nog...
JAG saknar inte som det är just nu, Utan jag saknar det som var och aldrig kommer kunna bli igen och det är väl det som svider, att det aldrig kan bli... Det var bara en fasad ett prov på hur livet egentligen skulle se ut om båda bara hade varit redo vilket ingen var inte någonstans...
Han var alldeles för vilsen och rädd för att våga stå på sig själv framför alla andra oh jag var alldeles för vilsen och trasig för att kunna ta till mig av allt det fina jag fick, Men nu efteråt uppskattar jag det mer än någonsin även om ingen märker det är det viktigt för mig..

Det är mycket som blivit viktigt för mig den senaste tiden, även om jag inte nu kan visa och riktigt berätta vad kommer även den dagen det är jag både lite rädd för samt att jag ser fram emot det, ser fram emot att lägga alla kort på bordet.