Jag är stolt över mig själv,Äntligen  trivs jag med att vara Linda Stellberg!

Att jag skulle ta mig så här långt hade jag aldrig ens vågat drömma om för inte alls länge sedan, Jag och många andra hade för länge sedan gett upp hoppet.
Vänner vek av pga bristande förtroende på en mer lyckad framtid och även jag.
Skolan gick åt helvete endå fortatte jag vara full, full och full. Var det inte hemma istan var det på någon annan plats i sverige alltid hittade jag någon som kunde tillfredställa mina sjukliga behov.
Det var som om jag stände in mig själv i någon annan, Vart efter tiden gick blev jag bara ondare och ondare.
Hade jag inte förlorat så mycket som jag gjorde då hade jag nog aldrig vaknat till och insett vad fan jag egnetligen höll på med och säkert levt kvar i de där eländet jag gjorde, Men jag tog mig ur det efter mycket kämpande och femtioelva snuddar på att ge upp står jag nu här starkare än någonsin med min underbara sambo, våra djur och en välbetald fastanställning.

Jag lyckades!