Det känns en aning som det börjar bli dags nu men med ett promenadavstånd till jobbet på max 10 minuter och desamma till stan och civilisationen känns det inte så jävla bråskande,
Sen när man tänker efter lite, Vill jag verkligen bo kvar här i "stan" Vill jag inte kunn ta mig dit jag vill, när jag vill? Vill jag hela tiden vara beroende av Emil när det är dags för storhandla?
Nej det vill jag faktiskt inte, Jag vill inte vara beroende av någon alls längre jag är så fruktansvärt trött på det, Jag vill stå på egna ben, Eller jag menar, Jag vill köra min egen bil :D








ni som känner mig vet att ett nytt sånt här inlägg kommer innom kort, Känner mig väl bara mer duktig nu när jag är sjuk, eller nått!!