Mitt i natten..
Klockan är massor och jag borde sova, men jag kan verkligen inte..
Bara för en liten stund sedan var jag hur trött som hellst och somande nästan sittandes, medans jag nu bara några minuter senare ligger klarvaken i sängen med min älskling lika dan...
han bestämde sig för att sätta på tvn igen och jag i vanlig ordning satte på datan,
Hur blir man egentligen pigg så där bara på en handvändning när man bara för en stund sedan inte ville annat än att sova?
Vore oerhört tacksam om någon kunde förklara det för mig..
Jag menar någon annan borde det väl hända när det fanimej händer mig dagligen..
Speciellt nu när jag inte jobbat ordentligt på ett tag, Denna långa ledighet har knappt varit skön med tanke på att jag nästan varit sjuk hela tiden, Vilket inte alls fått mig känns mig som ledig, Utan snarare gett mig ångest till att ha varit hemma,
Skumt va?
Även om jag är oerhört tacksam att jag inte behöver kliva upp kl 5 imorgon vilket hade varit om drygt två timmar längtar jag faktiskt tillbaka till mitt jobb och alla underbara människor jag faktiskt jobbar med, Jag gillar dem skarpt allihoppa..
Finns faktiskt ingen som jag tycker mer eller mindre om ALLA är helt underbara...
Dock förstår jag inte hur jag i skrivandes stund kan längta dit, när jag inget annat än längtar hem när jag väl är där,
Det är bara så jävla mycket just nu, allt med flytten och allt annat det har verkligen tagit kol på mig, Känner faktiskt inte riktigt igen mig själv.
Visst att jag alltid haft ett jävla humör men dessa humörsvägninga precis hela tiden börjar skrämma mig en aning, Kan inte någon bara lova mig att dem snart är över? Står faktiskt inte ut längre, :(
Ja menar en sådan liten grej som att det inte finns tid i tvättstugan kan få mig att gå i taket, Eller att marsvinen inte druckit så mycket vatten som dem borde för att få i sig dem vitaminer jag dagligen får droppa i där, (då dem vägrar ta dem direkt )
Eller att det inte verkar som vi kommer komma överrens om tapeterna som jag inte ens vet om vi någonsin kommer få upp,
Jag vägrar rent ut sagt bo i dessa gula, röda oranga eller vad det nu är som finns där just nu, Det skulle aldrig falla mig in eller på något sätt få mig att trivas, ialla fall inte med dem möblerna vi har idag,
VARFÖR KAN INTE ALLT BARA ORDNA SIG SJÄLV?, Jag hatar att vara vuxen och behöva lösa allt själv, Jag hatar att jag inte har pengar till det jag vill, Och jag hatar att jag är så förbannat lat när det gäller körkortet..
Liksom mina vänner borde jag haft det för länge sen, vilket jävla skämt!
På tal om något roligare ska minalldelesunderbara Jenny snittas om bara något dygn, och jag är alldeles tok nyfiken på vad det kommer ut ur henne, En liten tös eller pöjk..
Jag är så jävla bebis sjuk just nu att jag håller på att DÖ..
och NEJ jag vill inte ha ett eget barn, Det skulle jag aldrig klara av i nuläget, Alldeles för mycket som måste lägga sig först..
HAHa det här måste nog vara det mest korkade och osammanhängande inlägg jag skrivit i mittt liv, Tänker inte ens läsa igenom det som jag ibland gör för att rätta kontigheter och stavfel i den mån jag kan,
Det här får fan vara så hemskt som jag känner att det blivit,
Godnatt!
Bara för en liten stund sedan var jag hur trött som hellst och somande nästan sittandes, medans jag nu bara några minuter senare ligger klarvaken i sängen med min älskling lika dan...
han bestämde sig för att sätta på tvn igen och jag i vanlig ordning satte på datan,
Hur blir man egentligen pigg så där bara på en handvändning när man bara för en stund sedan inte ville annat än att sova?
Vore oerhört tacksam om någon kunde förklara det för mig..
Jag menar någon annan borde det väl hända när det fanimej händer mig dagligen..
Speciellt nu när jag inte jobbat ordentligt på ett tag, Denna långa ledighet har knappt varit skön med tanke på att jag nästan varit sjuk hela tiden, Vilket inte alls fått mig känns mig som ledig, Utan snarare gett mig ångest till att ha varit hemma,
Skumt va?
Även om jag är oerhört tacksam att jag inte behöver kliva upp kl 5 imorgon vilket hade varit om drygt två timmar längtar jag faktiskt tillbaka till mitt jobb och alla underbara människor jag faktiskt jobbar med, Jag gillar dem skarpt allihoppa..
Finns faktiskt ingen som jag tycker mer eller mindre om ALLA är helt underbara...
Dock förstår jag inte hur jag i skrivandes stund kan längta dit, när jag inget annat än längtar hem när jag väl är där,
Det är bara så jävla mycket just nu, allt med flytten och allt annat det har verkligen tagit kol på mig, Känner faktiskt inte riktigt igen mig själv.
Visst att jag alltid haft ett jävla humör men dessa humörsvägninga precis hela tiden börjar skrämma mig en aning, Kan inte någon bara lova mig att dem snart är över? Står faktiskt inte ut längre, :(
Ja menar en sådan liten grej som att det inte finns tid i tvättstugan kan få mig att gå i taket, Eller att marsvinen inte druckit så mycket vatten som dem borde för att få i sig dem vitaminer jag dagligen får droppa i där, (då dem vägrar ta dem direkt )
Eller att det inte verkar som vi kommer komma överrens om tapeterna som jag inte ens vet om vi någonsin kommer få upp,
Jag vägrar rent ut sagt bo i dessa gula, röda oranga eller vad det nu är som finns där just nu, Det skulle aldrig falla mig in eller på något sätt få mig att trivas, ialla fall inte med dem möblerna vi har idag,
VARFÖR KAN INTE ALLT BARA ORDNA SIG SJÄLV?, Jag hatar att vara vuxen och behöva lösa allt själv, Jag hatar att jag inte har pengar till det jag vill, Och jag hatar att jag är så förbannat lat när det gäller körkortet..
Liksom mina vänner borde jag haft det för länge sen, vilket jävla skämt!
På tal om något roligare ska minalldelesunderbara Jenny snittas om bara något dygn, och jag är alldeles tok nyfiken på vad det kommer ut ur henne, En liten tös eller pöjk..
Jag är så jävla bebis sjuk just nu att jag håller på att DÖ..
och NEJ jag vill inte ha ett eget barn, Det skulle jag aldrig klara av i nuläget, Alldeles för mycket som måste lägga sig först..
HAHa det här måste nog vara det mest korkade och osammanhängande inlägg jag skrivit i mittt liv, Tänker inte ens läsa igenom det som jag ibland gör för att rätta kontigheter och stavfel i den mån jag kan,
Det här får fan vara så hemskt som jag känner att det blivit,
Godnatt!
Kommentarer
Postat av: jennie
vilken söt blogg (:
Trackback