På midsommar fick jag ju en liten blödning och trodde mitt liv skulle gå under,
Kommer in till sjukan och kommer in rätt snabbt faktiskt, som tur var var ju lagom skitnödig.
Läkaren som skulle undersöka mig EMELLAN BENEN var en man i sina besta år med utländsk påbrå kunde knappt tyda det han ville få fram, Min gynskräck väckte en aning mera må jag säga, Sofie var med mig hela tiden och även hon hade svårt att hålla sig för skratt trots situationen.

Vi fick se den " lilla APA " som han så fint sa det och allt var som det skulle och såg bra ut.
hade bara ett litet sår på livmodertappen som förövrigt inte skulle vara någon fara.
Skulle enbart vila.

Har inte gjort något annat sedan dess, har inte haft någon ork
Åh snart är det dags för UL ljud igen
jag längtar så,

Undra vad det kan vara Flicka eller pojke?


Vad tror ni?