Jag orkar inte gå, jag orkar ingenting.. Men snart är det dags att bege sig..
Jag måste göra det här jag måste försöka få fram svaret varför jag mår som jag mår och känner som jag känner och eftersom jag inte klarat av det själv finns det ingen annan utväg än att ta till hjälp.

JAG vill så gärna att allt det här går så snabbt och smärtfritt som möjligt, men den tiden är redan förbi nu är det dags för MIG att bita i det sura äpplet och helt enkelt gilla läget. Som mitt liv är nu är det ingen dans på rosor och vägen dit är otroligt lång om den ens går att reparera efter sprängningen som gjordes för inte alls så länge sen...