....

Kan för tillfället inte riktigt sätta ord på tillvaron, Jag vet ju liksom inte vad som skall sägas och vad som skall förbli osagt.
Jag gillar´t även om jag inte känner igen mig själv, Vart tog stenen vägen.. Ja fattar inte..


Mycket förändras, men så här?
Nåväl, vi får väl se...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0