Jag har fått bestiga många berg
Jag har fått kravla mig ur många hättande eldar
Jag har fått simma över enorma hav 

Det var aldrig speciellt lätt och gjorde många gånger väldigt ont och jag var flera gånger nära på att både trilla ner, drunkna och brinna upp men jag överlevde.
Det tog mig år av dumheter för att inse vart jag egentligen var på väg, åt helt fel håll vilket idag inte gör något nu när jag vet bättre!

Har även insett att även jag är mänsklig, vi människor gör FEL tusentals gånger i livet det är därför jag äntligen helhjärtat kan svälja min stolthet och på RIKTIGT be om ursäkt till alla er som under resans gång råkat ut för mina många och ibland rätt onödiga övertrampt, Även om jag i stundens hetta menat vart enda ord och varje handling är det så här i efterhand inget jag är speciellt stolt över...

Under min resa har jag nämligen sårat många, otroligt många.. Folk jag faktiskt älskar och folk som jag faktiskt skiter i, ursäkten är dock till er alla!

Dock har jag ju så klart en baktanke med det här det förstod nu väl? Eller baktanke och baktanke jag har en önskan...
Ni alla ifrån förr, som valt att lämna pga av olika saker fortsätt gärna hålla er på avstånd även om jag ibland saknar er har jag garanterat gjort mig förtjänt av era undvikelser men undvik mig gärna helt då, Även när jag inte är där... Prata inte om allt som för länge sedan hänt och sedan länge borde varit historia... Det är onödigt och tar inte bara på min energi vilket ni vill åt utan det tar även på eran...

Så för allas vinning, Lämna allt bakom er... För hur många misstag jag än gjort och erkännt vet jag med gott samvete att rent mjöl i påsen äger inte många i dagens läge!

PS: Ni ifrån förr, ja begär inte att vi ska bli bästisar allt ja begär är att ni ska låta bli... Låta bli att prata om mig som den person jag en gång var...




Som folk så fint brukar säga, Låt dom döda vila i frid........