Under en längre tid nu har jag glidit på en räkmacka.. Suttit mest still och väntat på att miracel ska ske, Helt jävla idiotiskt och bortkastat med tid. Inget har hänt ennu mindre ett mirakel.
Det är dags att ta tag i det här nu jag har varit hemma och mammaledig i snart ett halvår och jag har fortfarande inte en aning om vad jag vill göra sen. Plugga, jobba ja visst men med och till vad?

Den stora frågan idag är om jag verkligen kommer bli lycklig igen i den här staden, med det här umgänget.. Med dom här funderingarna och med den här bakgrunden,
Det känns som ja gång på gång försöker, ger mig verkligen fan på´t för att sedan efter en tid trilla tillbaka i det " gammla" igen.
Det är inget fel på de gammla, det är inte det jag säger.. Jag är otoligt glad att det finns frågan är bara om det inte räcker nu.. Om jag inte borde vara redo att ta steget vidare.. Slita mig fri och göra det som jag vill göra, Det som gör mig glad och kanske tidsnog komma till ro för att även kila stadigt.

Kilastadigt, det är något som är väldigt, väldigt långt borta.. Men ju mer jag drar ut på det ju längre bort glider det just nu mår jag bra ensam,Eller gör jag verkligen det?

Självklart har jag ju en dröm om hur mitt liv ska se ut, det är bara jag som kan se till att det sker... Som sagt Det finns inga mirakel.


Mycket snart!