Jag vet inte riktigt vad det är med mig, Jag är expert på att ge kloka råd till andra ni vet sånna där råd som man nästan måste pluggat tio år för att kunna ge men samtidigt är så förbannat uppenbara..
Jag är klok och jag vet hur jag vill att mitt liv och mina medmänniskor ska se ut, Frågan är bara varför jag hela tiden går emot mina egna råd och principer?

Ingen annan kan tala om för hur jag ska leva, Ingen annan kan välja hur mitt liv ska se ut.. Det är enbart jag själv som kan forma min morgondag... Jag vet det endå sitter jag och glor, låter dagarna rinna förbi i väntan på att något slags jävla mirakel ska ske..

Jag är intalad på att jag fungerar bäst ensam att jag inte alls är redo att dela mitt liv med någon annan, Jag är för stolt för det.. För stolt för att ,...

Jag är bra dum i huvudet många gånger, Att sitta och tänka kloka saker gör ingen nytta när jag handlar precis tvärt emot vad jag egentligen tänkteeeeeee.. Jag vill inte sitta inne och deppa, varför tillåter jag mig själv då att göra det?
Varför umgås jag med folk jag egentligen inte vill? och varför lägger jag ner min själ i saker jag vet med mig aldrig kunna påverka?

Varje dag säger jag till mig själv, I morgon är det dags för förändring I MORGON är det värsta ord jag vet...

Min syster frågade mig här om dagen vart den glada Linda tagit vägen, jag har återigen blivit en jävla bitterfitta ingenting duger, inget gör mig glad.. har inte lust med något och det är ju så långt ifrån det jag vill egentligen men det är just de där, jag väntar på att saker ska komma till mig, jag är alldeles för feg för att ta för mig av det jag förtjänar, Alldeles för feg för att misslyckas och det är enbart för att så många andra sitter och väntar på att jag ska göra det.......

Jag kommer misslyckas med mycket här i livet, Hur ska ja annars nå dit jag vill? Jag har inte stora krav det enda jag vill är att nå mig själv bli den jag vill vara.. Någon jag skulle kunna stå ut med att vara livet ut, Har inset nu att jag behöver hjälp med det och det är ingenting jag tänker skämmas för utan börja göra någonting åt...