<3

Mela är hemma igen, det känns bra.. Har saknat henne lite har även saknat att få skälla på hennes boyfriend johan..
Med andra ord är allt precis som det ska här hemma, Godiset är uppraddat mer än någonsin dessutom och nu när det är folk här har jag lite lättare att låta bli det, Annat är det när jag sitter i min ensamhet....

Ni vill inte ens veta vad jag tröck i mig igår, tänker inte ens erkänna men kan väl säga som så att alla mina promenader har varit förgäves..

Ska umgås nu!

Januari har varit en bra månad, Tack för det

Det här med bloggen och bloggandet har lite blandade känslor må jag säga, till en början var det skoj.. Lite för att hålla koll på vad jag egentligen gjorde om dagarna då minnet gärna svek då man mest behövde det, sen övergick det till något slags tidsfördriv och det är väl lite där jag står idag, ett tidsfördriv men samtidigt ett ställe där jag kan få ur mig allt jag bär på, samt att ni som inte längre är i närheten skall kunna följa med i vår vardag...

Har dock blivit lite dåligt med det där, just vardagen på senaste inga bilder och inget direkt " vad vi gör" Ska ta mig en funderare på vad jag vill få ut av den här bloggen egentligen, Kanske borde jag byta eller lägga ner helt?
Riktigt så långt tror jag inte det kommer gå, Den här bloggen är ju trots allt en del av mitt liv nu.. Så otroligt mycket vi gått igenom tillsammans * Skrattar högt för mig själv* Det kan jag ju inte bara lägga av med, även om det är på en helt annan nivå idag..

Mitt största problem är väl att jag måste hitta den där röda tråden, Just nu finns det ingen sån och det är trist... Iallafall för mig som gärna läser min egen blogg flera gånger om dagen.. Brist på annat eller egen kär, se det som ni vill :)

Ni är hur många som hellst som läser av statistiken att tyda.. Vad är det ni vill läsa om? Verkar som ju argare jag är, ju flera läser.. Och det är ju inte så att jag berättat för någon att jag är arg, UTAN ni vet precis när jag borde vara det, Lite skojjigt.. Dock blir jag inte arg längre iallafall inte så där så det märks lika tydligt som förr, Det ger mig inget längre eller jo men har lärt mig att hantera det på lite andra sett..

Trist bara att ingen kommenterar längre, Ingen verkar stå för att dom läser... Jag är nyfiken som fan, Så jag gör ett nytt försök


VILKA LÄSER EGENTLIGEN ALLT JÄVLA SKIT MAN SKRIVER???

och för att det inte ska behöva var skit, Vad vill ni läsa om?

Jag älskar er MASSOR



Den enda bild jag har på mig och mina små syskon, Jag ser ut som sju svåra år.. Men vad kan man förvänta sig knappt tre veckor efter förlossning???

hur som hellst är den tagen på min mosters 40års fest, den var skoj

Visst söstra mi????


HAHAH

Jag har snart i en evighet suttit här och försökt tänka ut ett inlägg till min älskade vän Sofie, men gav upp. Det skulle vara alldeles för orättvist att ens försöka sätta ord på hur glad jag är att just HON är min vän, För så många ord finns nog inte..


Hur som haver, Jag älskar dig tills döden skiljer oss åt!

Lilleman somna för en stund sedan även Cleo sover, Emelie har dragit till Nicke och Maria så nu har jag lite ensamtid att tycka synd om mig själv på, Det är på både gott och ont förstår ni... Man tänker så jävla mycket när man är själv speciellt jag... Just nu tänker jag på alvedon.. Jag hatar dessa jävla tablterjust nu...

anledningen är att jag övedoserat dom idag vilket gjorde mig till hulken, nu när dom gått ur kroppen och jag faktiskt inte vill ta fler är jag mer död än någonsin och klockan är bara 8, hur ska jag klara av resten av kvällen?
Skit också, nu ska jag sitta här och sura för mig själv ett tag SÅ DESÅ!

Egentligen vill jag inte skriva det här efter att ha läst min systers blogg där hon skriver hur hon riktigt njuter av att höra/läsa om att folk är sjuka..
Men jag kan inte låta bli, sjukdommen har även nått mig..

Näsan rinner febern är HÖG och huvudet sprängs snart, Stoppa tiden! jag har inte lust med allt vad livet innebär samt att vara sjuk samtidigt, Skit också..

Emelie är här, det tackar vi gudarna för!
GODNATT

Hade inte Elias kommit i december 2009 hade hela det jävla året bara varit skit, Vilket det var men det fick ju iallafall ett bra avslut..
och som jag sagt förr, mitt 2010 började BÄST :D:D 

Allt känns som en kamp emot klockan, Vad håller jag på med egentligen? Jag ska vara hemma i över ett år till.. Jag har ingen stress inte till något...

Men samtidigt känner jag mig så otillräcklig, Jag har inte tid, lust och ork till alla varje dag ibland vill jag bara vara för mig själv lika väl som jag ibland bara vill HA alla mina nära och kära runt mig..

Har börjat promenera mycket nu den senaste veckan och det känns verkligen bra att kunna gå och lägga sig med ett gott samvete, Man skulle ju kunna säga att det snart är 10 månder sedan jag gjorde det sist.. Hoppas motivationen håller i sig, Jag menar vem vill inte vara vacker på sitt bröllops foto?





Missförstå mig rätt!

Jag ser rätt skrämd ut, var inte beredd på att det var blixt på Sofies Cam
Hur som, Vi älskar iallafall varandra...

21 år, trodde det betydde mera.. ville bara hjälpa till men fick kniven i ryggen igen...

förlåt, förlåt för jag bara försökte vara din vän!

Jag ringde och väckte Emelie i morse så hon kom hit för att umgås tanken var att vi skulle gå en promenad men neej vi blev kvar hemma, gjorde lite och stoppa i magen och prata om ALLT emellan himmel och jord..

Det var skönt, jag behövde det.. hon med,..

Nu ska jag återgå på återseeende..

Jag har fått bestiga många berg
Jag har fått kravla mig ur många hättande eldar
Jag har fått simma över enorma hav 

Det var aldrig speciellt lätt och gjorde många gånger väldigt ont och jag var flera gånger nära på att både trilla ner, drunkna och brinna upp men jag överlevde.
Det tog mig år av dumheter för att inse vart jag egentligen var på väg, åt helt fel håll vilket idag inte gör något nu när jag vet bättre!

Har även insett att även jag är mänsklig, vi människor gör FEL tusentals gånger i livet det är därför jag äntligen helhjärtat kan svälja min stolthet och på RIKTIGT be om ursäkt till alla er som under resans gång råkat ut för mina många och ibland rätt onödiga övertrampt, Även om jag i stundens hetta menat vart enda ord och varje handling är det så här i efterhand inget jag är speciellt stolt över...

Under min resa har jag nämligen sårat många, otroligt många.. Folk jag faktiskt älskar och folk som jag faktiskt skiter i, ursäkten är dock till er alla!

Dock har jag ju så klart en baktanke med det här det förstod nu väl? Eller baktanke och baktanke jag har en önskan...
Ni alla ifrån förr, som valt att lämna pga av olika saker fortsätt gärna hålla er på avstånd även om jag ibland saknar er har jag garanterat gjort mig förtjänt av era undvikelser men undvik mig gärna helt då, Även när jag inte är där... Prata inte om allt som för länge sedan hänt och sedan länge borde varit historia... Det är onödigt och tar inte bara på min energi vilket ni vill åt utan det tar även på eran...

Så för allas vinning, Lämna allt bakom er... För hur många misstag jag än gjort och erkännt vet jag med gott samvete att rent mjöl i påsen äger inte många i dagens läge!

PS: Ni ifrån förr, ja begär inte att vi ska bli bästisar allt ja begär är att ni ska låta bli... Låta bli att prata om mig som den person jag en gång var...




Som folk så fint brukar säga, Låt dom döda vila i frid........

Bättre sent än aldrig kan jag tro...

Nåväl gott folk nu är det dags för mig att ÄNTLIGEN berätta om den hemskaste fast samtidigt underbaraste dagen i mitt liv.

Det är den 21 december 2009
Jag har suttit inne hela dagen precis som jag nästan alltid gjorde på slutet, allt var hemskt och jag var SÅ trött på magen att jag vill varje pris ville bli av med den, mina förlossnings rädslor var helt borta...
Jag sitter i luren med Malin väldigt länge och vi pratar om allt mellan himmel å jord efter vi lagt på känner jag mig konstig, vet inte om det var av ensamhet eller något annat.. Jag har ont men endå inte... Och har jag " endå inte" ont så gör det på en vanligt dödlig inte ont alls för jag är typ jordens känsligaste människa grinar typ över ett myggbett utan att övertdriva, åter till ämnet!
Jag ringer min syster gråter nästan.. Det hörs knappt.
Omtänksam som hon är ringer hon in till förlossningen ifrån roberts mobil samtidigt som hon har mig i andra örat... Klockan har nu passerat midnatt. 22 december klockan är strax innan ett förlossningen var tom och det var helt okej för mig att komma in, Även om jag inte hade ont.. Eller det visste dom inte jag sa att jag hade ondare än jag hade...
Marie väcker Robert som kommer och hämtar mig mer död än levande ( jag minns det knappt men kom på det idag när han berätta hur trött han var) i bilen grips jag nästan av panik samtidigt som jag nästan skämdes lite, Hade jag väckt honom mitt i natten för att åka in utan att ha ont.. Vad fan vare frågan om?

Klockan är snart halv 2 och vi är på plats jag och min pyamasklädda syster befinner oss på förlossningen och jag är räddare än någonsin när dom kopplar CTG kurvan på magen..
Marie sitter och berättar hur hjärtljuden slår och hur kraftiga sammandragnigarna är... Hon ser på skärmen när jag har ont och inte, lagom skoj...
Minns att jag säger " Såg du nu hur ont de där gjorde" Även om smärtan fortfarande var uthärdlig...
Plötsligt piper maskinen och nån kärring kommer in och ber mig lägga mig på sidan, ahh visst tänkte jag, hon går igen.. Vet inte hur många minuter som hinner gå inte många iallafall innan dom kommer in igen och ber mig byta rum, jag ska lägga mig i en förlossnings säng.. URSÄKTA?? Jag var inne utan att ha haft ont på riktigt, jag var inne tio dagar för tidigt och dessutom skiträdd men visst gör jag som jag blivit tillsagd..

Lustgasen var på sög i mig den där som aldrig förr bara för att dom skulle få undersöka mig, gyn är inte direkt min starka sida.. Jag känner hur jag mer och mer försvinner minns inte vad dom säger mer än att dom ofta tappar kontakt med lillemans hjärta,
Klockan är lite efter 2, halv 3 kanske och dom bestämmer sig för att ta hål på mitt vatten för att skynda på det hela lite, jag var visst bara öppen knappt 2 cm..
Att det skulle bli en lång natt visste jag men att min son snart skulle vara ute hade jag aldrig vågat drömma om..

Jag fortsätter med lustgasen, ringer mamma och gråter sa säkert något jag inte borde sagt inget elakt bara mest idiotiskt.. Hör hur någon sköterska säger till min syster att det är lustgasen som pratar inte jag, så här i efterhand hade jag nog kunnat ge mkt för att fått se mig själv i det läget..

Vattnet har gått och vad klockan är har jag inte en aning om jag är liksom inte närvarande, inte alls!!!
ONT börjar det göra och på riktigt den här gången... Tårarna sprutar och jag ville verkligen inte mera ångrade mig, ville inte alls föda ville bara somna för att vakna när allt var över...

Äntligen har dom lyckats sätta sån där grejj på hans huvud som tydligen skulle ge bättre kontakt men även det misslyckades, nu var värkarna i gång och helt ärligt när den ena tog slut var jag helt säker på att skulle det komma en till skulle jag dö på plats ( säger ju att jag är känslig)
I varje värk går tydligen hans hjärtljud kraftigt inget jag har så mkt vetskap om när jag väl låg där, allt snurrade och jag ser bara hur läkare, barnmorskor och undersköterskor springer runt mig som yra höns.. Nån läkare med halvdan svensk frågar mig om jag funderat på något annat sätt att föda på än vaginalt, Så ont som jag hade då hade dom fått göra vad som hellst bara det snart var över...

klockan är väl runt halv 4 någongång, Jag har inget val längre bara öppen 3 cm och den lilla pojken klarar inte mina värkar vilket jag verkligen inte heller gjorde.. Det beslutas om akut kejsarsnitt och innan jag hinner förstå så mycket är jag på väg till operation med min grönklädda syster vid min sida..
Jag är nu rädd på riktigt, inte nog med att det är akut och mitt barn inte mår bra dom ska skära upp min mage under tiden jag är vaken.. ALLT var bara så hemskt allt jag såg var vitklädda då mycket hemska människor överallt..

ALLA inne på operationen bröt på antingen finska,kinesiska eller arabiska vilket gjorde en lagom hög Linda rätt frågvis, Förstod knappt ett enda svar och låg och skrek VAAAAA hela tiden.. till slut tröttna dom nog rätt rejält för dom sa ingenting till mig på jätte, jätte länge..
Minns att jag säger att jag fortfarande kan röra mina ben, att min rumpa INTE alls kändes tung och att bommulls tussen var lika kall överallt, VAR helt säker på att bedövningen inte alls tagit så mycket som den skulle göra för att kunna sprätta uppp min mage.
Jag säger att det gör skit ont hela tiden och att dom ska säga till när dom börjar, jag ville ha kontroll på vad som hände.. Men ahh dom hade börjat för länge, länge sen..

04: 13 hörde jag hans ljuvliga skrik tårarna rann och jag började skratta samtidigt som jag hörde hur skriket åkte längre och längre bort, Marie var en duktig moster och foljde med dom ut och klippte navelsträngen medans jag låg där fastbunden och med öppen buk,

Det gjorde inget, han var ute och jag var hur lyklig som hellst... Dom kör mig till uppvaket även fast jag var vaken, det gjorde mig lite putt jag ville ju till mitt barn.. På uppvaket möts jag av en kompis mamma lagom pinsamt må jag säga då det var dags för blöjbyte, jag visste inte ens om att jag hade blöja på mig gud så utlämnade jag kände mig, blod precis överallt.. Vad fan hade dom gjort egentligen? hur såg såret ut? ahh frågorna snurrade som attans när ja låg där oh lyssna på folk som snarka i takt..

halv sju var jag nog uppe på rummet igen, där stod min älskade syster med Elias i famnen och sjöng ja må han leva, Jag var lycklig oerhört lycklig även om det där ett tag kunde gått riktigt illa..

Det vart inte så mycket bilder, kameran hade vi inte ens med oss då jag var helt säker på att bli hemskickad för att invänta värkar på riktigt, så fel man kunde ha! Gör aldrig om mitt misstag lova mig det..

Taklampor är väl kanske inte något jag äger speciellt många av, Mig gör det inget jag trivs i mörkret det är till o med så att jag får gå och släcka dom få lampor som finns efter Mela varit där, hon verkar vara lite mer av den mörkrädda typen..

Ska alldeles snart sätta upp lampan i hallen som jag fik av min UNDERBARA vän sofie, Ska se om J märker något nästa gång det är dags att sätta på sig skorna.. Han lär ju bli lite chockad om det är innan fredag...


Det här ska bli skoj :D

Passar på lägga upp lite superheta bilder, HÄR där det funkar felfritt..

Det tar sig..

* Elias är idag fyra veckor
* Jag har fått en underbar sambo
* Jag börjar sakta men säkert komma i form igen
* Jag har fått känna att jag inte är gjord av sten
* Jag har lärt mig att uppskatta dom korta stunderna.
* Jag har... Ahh det har jag.. UNDERBART






Även om jag inte vet hur morgondagen blir vet jag att det HÄR är mitt år, Jag förtjänar ALLT det här som jag hittills fått, Jag är glad OTROLIGT glad...

All my love.

Jag tackar åren som varit, Nu äntligen vet jag hur jag vill leva mitt liv..

Min älskade Elias och hans beskyddare Jacop

ALL MY LOVE

Jag avvaktar tills i morgon

Det här med bloggandet går så där må jag säga, ALL tid i världen har jag men lusten är nere på noll just nu..
Att jag inte har något att skriva skulle man kunna tro dock är inte fallet så, har mer än någonsin men gör nog bäst i att låta bli....

Lilleman och jag ska gå upp till Blommbacka och hämta hem Cleo som varit hos Pernilla i två dagar nu...  Sen ska vi hem till Carro och Kim ( skrev fel för något inlägg sen) har inte varit där så som det var sagt men i natt blir det så...

Nåväl, vi är vakna nu.. samtidigt jag och lilleman.. I natt var det värre på den fronten, han ville vara vaken och jag ville sova.. Sen tvärt om..

nee vi hörs då!

I morgon kommer målaren hit och ska börja göra om min lägenhet, gissa om jag längtat!???

Är helt död idag fast på ett bra sätt, haft en otroligt härlig dag inte ett dugg att klaga på.. Var även på BVC med Elias som hade gått upp 250 gram sedan förra veckan, Så han väger nu 3580 och är 51,5 cm lång... =) Med mig på BVC var Malin, Benjamin och Emelie... Sen drog vi till kringlan och fick i oss lite :D Mycket trevligt att träffa er och det var ju första gången malin fick träffa Elias, Vi har typ inte sets på  över en månad av olika anledningar hoppas verkligen det löser sig nu..

Som ni förstår rullar livet på bättre än någonsin, Jag vet inte så mycket men jag trivs =)

Nej, nu ska ja utfodra lilleman och sedan sätta igång för att göra i ordning inför målarn i morgon dvs ställa alla möbler i mitten, ta bort alla små saker och lite så där..

Vi hörs då!

PS, ja å lilleman flyttar hem till Carro och Elias ett par dagar i morgon... Tills målaren är klar bara :D

HAHAHAHAAH.... Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på min kära syster idag.. Hon var iallafall kvällens höjdpunkt, Så där lagom rund under fötterna.. Supe charmig med andra ord..

Hur som haver, trevligt hos min moster som fyllde år.. massa folk och jag har nog ätit smörgåstårta för ett helt fotbollslag.. Jag gillar´t :)

Berättar mer i morrn.. Mela är hemma.. VI har mkt att prata om..

Disken avklarad!
Det känns toppen att gå in i "köket" nu igen.. Samt att sitta i soffan utan att ha ett berg att störa sig på, Mamma och Hasse ska komma på en bit mat snart.. Ska bli trevligt =)

Nu skriker lilleman för fulla muggar, Bäst ja avslutar!

PÖSS¨'

Vaknade av ett sms av Sini strax efter halv tio, Lilleman sov fortfarande så det var bara att väcka liv i han och utfodra han innan det var dags att kliva upp.

Mela satte på kaffe vilket var behövligt men inget jag som sagt skulle få för mig att göra till mig själv...
Sen kom Jospehine som jag var nere och öppnade till så Cleo fick kissa lite också Se där ja.. Ja uppskattar faktiskt allt sällskap just nu när det är så här kallt och jag slipper klä på lilleman för att gå ut me henne,
TACK!!!!

Nu kom Sini och Alicia, Vi hörs då!

Just nu känner jag mig som en tönt, så där myspysig så att jag inte ens känner igen mig själv men just nu gör det inget, Inte så här i min ensamhet iallafall och jag kommer nog aldrig riktigt erkänna det en gång till..

Nåväl Rolandz på tv, så jävla tråkigt att jag nästan kissar på mig...

Elias fick jätte fina pressenter idag av Kjelle och Mirna, TACK så mkt =)

Nehepp, raka bena kanske? Dock känns det så där med tanke på hur förbannat kallt det är ute och man går ju endå bara i långkallingar nu för tiden, MOGET va?

• 
  
  
  
  Ett nytt år och nya möjligheter...
  
  
  
  Och FRAMFÖR ALLT...
  Jag har blivit MAMMA vill världens underbaraste lilla pojke
  
  Elias 2009-12-22